Steg upp kl.4 på lördagsmorgon och körde in till Umeå för att samåka med mina gamla träningskompisar Lenny och Marie till Piteå. Vi tog Maries bil eftersom det var den enda bilen med hundbur. Maries Chili och Lennys hundar skulle nämligen följa med. Marie skulle träffa sin uppfödare, som var där som figurant på Skydds-SM. Det var två år sen han såg lilla Chili, som nog är den minsta schäfertik jag sett. Hon är otroligt lik Coxa i utseendet!
Brukslydnaden började kl.7.00. Okristlig tid för både tävlande och publik! Vi kom fram strax efter kl.8. Tyvärr så missade vi Linda Rabnells fina lydnadsprogram, men vi träffade henne senare på dagen. Hon är en sån härlig och trevlig tjej! Inga divafasoner där inte!
Det regnade i princip hela förmiddagen och större delen av eftermiddagen. Tur att jag var klädd för detta ruskväder! Mina träningspolare var sommarklädda. De frös!
Vi började med att heja på Camilla Ahlberg när hon körde sin brukslydnad på rapportplanen. Hon hade haft en tuff tävling där några medtävlande kastat skit på henne genom att anklaga henne för skällande hund i bilen och aggressiv hund i rapporten som vänder upp och går på andra hundar. Det här var hennes första bruks-SM och alla som känner henne vet vilket fantastiskt jobb hon har gjort med sin hund, som absolut inte är aggressiv! Hon var inte speciellt nöjd med lydnaden. Hennes hund var klart påverkad av miljön och allt folk. Camilla kommer igen nästa år och har då säkert fixat problemet med att hunden blir låg då det är mycket publik. Passa er då alla skitsnackare i rapport ! Hon blir livsfarlig!
Efter att sett på Camilla så bestämde vi oss för att se på spårlydnaden. Absolut trevligaste ekipaget på plan var Ann-Sofie Lindgren från Kumla med sin kelpietik , Vickulas Ettra. Det lyste verkligen om matte och hon hade ett leende på läpparna under hela programmet. Så ska det se ut på tävlingsplanen! När man ser en sån uppvisning då får man lust att tävla! Många ekipage verkade helt klart tagna av stundens allvar. Lousie Abrahamsson med sin tollare nollade bort sig på inkallning med ställande och läggande. Hunden reste direkt efter det hon hade lämnat den och kom gående mot henne med låg svans och kroppshållning. Vi diskuterade om hur hon hade laddat inför SM! ;)
En som imponerade stort var segraren, Nils-Rune Larsson med sin border collie Tonedos Flying Stina. En liten bordercollietjej som förmodligen såg ännu mindre ut än hon var eftersom husse var så lång. De hade klart bästa lydnadsprogrammet! Tråkigt att husse glömde bort sin lilla Stina efter programmet! Hon drogs runt i kopplet medan husse tog emot gratulationer och pratade i mobilen. En liten belöning borde lillstina fått efter att ha hjälpt husse att vinna SM, sa jag till mina träningskompisar, Då kom Marie med en lysande kommentar; "Utebliven bestraffning är också en belöning". Tur att inte så många hör oss när vi går igång med vårt hundsnack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar