Sådan hund sådan herre,eller dam är ett uttryck som uttalas när man vill påtala likheten mellan en hund och dess ägare.Detta är något som jag reflekterat över ett flertal gånger, inte bara mig själv och mina egna hundar utan även likheten både fysiskt och känslomässigt mellan hundar och andra ägare. För mig är det mer och mer som hunden är en spegelbild av sin ägare. Inte märkvärdigt egentligen eftersom hunden lever tillsammans med oss ofta som en familjemedlem. För mig började mina hundår med min blandras Caro. En hund med en stor integritet och en blick som längtade bort, en mördande blick emellanåt. Under dessa år var även jag besatt av en frihetslängtan på många olika plan, men som jag aldrig kunde förverkliga på grund av bojor som höll mig fast i ett liv som jag egentligen inte ville leva. Svaghet, dåligt självförtroende är bara dåliga ursäkter för inte ta ansvar för sitt liv och leva fullt ut. Med Coxa kommer energin in på nytt i mitt liv, en dröm om något bättre en kraft som driver mig och ger mig en mening med livet. Att leva och ha roligt blir ledord i mitt och Coxas liv. Ändå är det under denna tid som jag får mina diskbråck och blir sjukskriven i mer än ett år. Trots den enorma smärtan var det en enorm lättnad att slippa alla krav som jobbet innebar. Jag låg nog nära gränsen att bli utbränd då, men det positiva övervägde, men jag tror att diskbråcket räddade mig från att bli utbränd. Tyvärr var det svårt att komma tillbaka yrkesmässigt efter den långa sjukskrivningen. Jag hade värk och sömnproblem i flera år efter operationen. Självförtroendet sjönk och hundträningen med Coxa blev mitt livselixir. Många timmar ägnades åt hundträning! Att lyckas var det viktiga inte att vara lycklig och duga som den jag var. När Coxa blev skadad och hennes tävlingskarriär var över dog även min drivkraft och livsdröm. Jag tror inte det var något som skedde över en natt, hoppet fanns fortfarande att en ny hund skulle tända gnistan igen och hålla drömmen levande. En ny tidsera,en ny hund, Indra, namnet efter en indisk åskgud kom in i mitt liv en hundpersonlighet med andra egenskaper, ingen ny Coxa, sjuk de första 9 månaderna " urinvägsinfektioner" som gjorde att hon mest låg när vi tränade. Den liggande kamphunden! Lättlärd, nyfiken, mer som en vanlig hund då det gällde intresset för andra hundar och nyheter i omgivningen. Tyvärr inget som jag uppskattade speciellt mycket eftersom jag ville ha en träningskompis med fart och fläkt. Inte rättvist mot Indra, men känslor är svårt att ändra fast man försöker styra sina tankar och ge den nya hunden en ärlig chans! Indra har fått mig att känna andra saker och behov,som närhet, omtanke och att njuta av livet. Inte dåligt för att bara vara en hund! Kanske kommer vi ut på tävlingsplanen igen, men det är inte livsviktigt längre!
Igår satt jag för första gången på drygt ett halvår och planerade för att tävla med Indra igen. Första målet är lydnadsklass 2 och får jag till skottet så skulle det vara roligt att tävla lägre spår i höst. Hoppas bara att det här är planer som även håller när sportlovet slutet! Jobbet de senaste åren har tagit de mesta av min energi, men det är förmodligen inget som jag är ensam om idag i Sverige. Reinfeldst idé om höjd pensionålder fick mig att gå i taket! Leva då, nähä det behöver man inte, bara jobba, jobba tills man dör. Fy, fan säger jag bara. Det känns som alla förändringar har ökat både inkomstklyftor och arbetsbelastning för grupper i samhället som redan har det tufft! Slut på klagandet! Underbart att åka skidor, ligga i solen och känna värmen. Bara helt underbart! Idag är det sämre väder, men det gör inget för Kent och jag har varit i Umeå idag och handlat. Jag har även tillbringat 2 timmar hos frissan och hunnit uppdatera mig genom skvallerpressen: Zlatan köper 100 ha mark i Jämtlandsfjällen, Carolas nya kille är en idiot, åtalad för vanvård av hundar, Cameron Diaz har sprutat in en hel massa skit i sitt ansikte för att släta ut sina rynkor mm mm. Värdefull information eller ... Jag kan inte förstå att det här kan fånga mitt intresse, men det gör det helt klart när jag är hos frissan. Väl hemma igen blev det en hundpromenad och ett lydighetspass med Gunilla och hennes trevliga labbekille. Bara jag ser honom blir jag varm inombords och det spritter i min buskropp! Vad är det som gör att vissa hundar bara får mig att känna så? Ögon möts och man bara vet att skulle vi få så var det bus, bus och lek! Min hundkompis Puma har varit med i TV-programmet Bullen den här veckan. Hon skötte sig som den pärla hon är och flickan som valde Puma tror jag fick en mysig hundträff. Lägger in en bild på Puman här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar